Vad jag nästan sa.

Som småföretagare och kommunpolitiker i Flen ca: 1 timma söder om Stockholm skulle jag vilja lyfta några frågor av vikt för att vi ska ge människor en chans att välja sina liv och forma sin framtid i hela landet, såväl stad som landsbygd. Jag vill lyfta tre frågor. 1. Skolans haveri med ungdomar i kommunarrest som följd 2. Det lokal näringslivets villkor. 3. Kommunikationernas betydelse för samhällsnyttan. De ungdomar som avslutar grundskolan och gymnasieskolan idag består av en allt för stor grupp som ej uppnår godkända resultat och blockeras därmed till vidare utbildningar och står oftast sist i kön till en krympande lokal arbetsmarknad. Man hänvisas till lågt betalda arbete som inte ger möjlighet att betala för pendling. Att pendla till Stockholm från Flen ca:1 timma kostar ca 3000:- per månad medan pendlingen innanför "tullarna" hamnar på 1/6 av denna kostnad. Våra ungdomar hamnar i en kommunarrest och ett moment 22. Den lokala marknaden med dess näringsliv där 90% består av småföretag som står för 35% av arbetstillfällena har hamnat i en situation där den största kunden på marknaden (kommunen) inte långsiktigt själva kan bestämma vilka leverantörer man skulle vilja använda ur miljöhänsyn, arbetsmarknadspolitiska motiv eller samhällsekonomiskt p.g.a . LOU och liknade regler och lagar. Den lokala förankringen hos de medelstora företagen vad det gäller ägande är ofta helt frånvarande och bidrar sällan till att försöka utveckla bygden. Vi måste återupprätta en regionalpolitik värd namnet om vi menar något med att såväl stad som landsbygd ska utvecklas. Att bo ca:1 timma från Stockholm, Örebro, Norrköping, Västerås/Eskilstuna borde vara ett fantastiskt läge. Våra kommunikationer fungerar inte kvalitetsmässigt och avregleringen innebär vinstoptimering utan samhällsansvar. Menar vi något med att även landsbygden ska leva måste satsningar på infrastruktur åter bli ett prioriterat område där samhällsnyttan ska gå före lönsamhet på de individuella järnvägssträckorna och busslinjerna. · Låt oss åter skapa skola för alla · Släpp våra ungdomar fria från kommunarresten · Skapa en regionalpolitik för hela landet · Kommunikationer för samhällsnytta Allt det här tänkte jag säga men det fick inte plats på 2 minuter, men delar av det kommer att finnas i protokollet så småningom.

En vecka kvar till semestern, som alltid längtar man till känslan när man har avslutat sista dagen inför ledigheten och kan gå hem i lite strosande takt över stan. Samma känsla minns man från skolavslutningar, avklarad konfirmation, muck från lumpen och körkortet klart.

Ja det är bara att njuta och njutningen består tydligen i att se fram emot något, själva genomförandet och tiden där efter har inte samma positiva upplevelse sägs det.

"Fånga dagen" lätt att säga svårt att göra. Jag ska fånga de närmaste sju och försöka att inte ha för stora förväntninga på själva semestern, så får vi se hur det blir.

Man har det trots allt oförskämt bra i jämförelse med ... så detta var nog ett av alla dessa välfärdsproblem som uppstår när man just inte har några "riktiga" problem.

Möte av våren och några fler i Berlin

Helgen tillbringades i Berlin, med fru och son. En spännande stad med överaskande god mat och flera "centrum/statskärnor" som tog en stund att komma underfund med.

Man måste säga att man är priviligierad när man kan åka till hjärtat av Berlin från Sveavägen här i Flen på ca 4,5 timmar.

Namn och platser i denna staden gör att man blir lite intresserad av att ta fram sin gamla historiebok. Det som även slog mig var att det inte är så mycket "turistfällor" utan en ganska behaglig stad att vandra runt i några dar.

Föresten stötte vi på två bekanta som jag kände mig mer eller mindre tvungen att föreviga mig tillsammans med.

Nu är det slut!

Jag känner mig förkrossad. Efter att i tre år i rad vinna 1:a (och enda) priset på OK/Q8 stämma i Flen blev jag utan i år. Vad gjorde jag för fel?
Javisst det är ett lotteri,men det har ju gått så bra förr, så man har ju liksom vant sig. Att byta "mack" bär mig emot så det blir väl till att spara ihop till sina "kryssningar" själv.
När jag ändå är inne på temat bilar (om jag nu är det?) så undrar jag vad du skulle tycka om vi här i Flen plockade ihop alla våra hushållssopor och omvandlade dem, tillsammans med några andra byar här i mellansverige, till gas. Och att vi dessutom skulle kunna få en pumpstation här i vår del av världen så vi kanske kunde köpa en såndär gasbil. Det vore väl inte dumt om allt vårt överflöd som vi slänger för en gångs skull gjord "nytta".
Då kanske man på sikt även kunde köra Ålandsfärjorna på gas. För dessa "nödvändiga" transporter över vatten skulle nog behöva förbättras ur miljösynpunkt. I och för sig borde de kunna driva båtarna med sprit, vilket inte verkar vara någon bristvara där.
Nog för den här gången från en förkrossad, halvaktiv "oljekooperatör"

Investera i människor.

Påsken är snart slut och jag har haft en skön ledighet efter att vi flyttat vår butik under de tre senaste veckorna. Nu är vi på plats med en "ny" sportaffär men tyvärr utan leksaker för det fick inte plats.

För en dryg vecka sedan var jag på en konferens och lyssnade på forskaren Ingvar Nilsson. Han har i 30 år forskat runt vad det kostar samhället att inte förebygga utan bara betala när problem dyker upp.

Alla som jobbar med skolan och med sociala frågor vet att vi skulle kunna förebygga mycket mer, men likväl böjer man sig för det kommunala ekonomiska regelverket och äskar "lite mer pengar" nästa år så grejar vi nog detta.

I kommunalekonomin är det tillåtet att investera i fastigheter, datorer, vägar m.m. men ej i "humankapital" för att t.e.x. möta problemen med ADHD (vilket är ca 2-4% av varje årskull) där en investering på ca 500 000 per individ skulle kunna lösa stora delar av problemen.

Investeringa innebär ju att man får ta en utgift i starten för att sedan lägga ut kostnade på flera år, en fastighet t.e.x tror jag har 33år avskrivningstid.

Problemen som följer med ett livslångt utanförskap, oavsett vad det beror på, har en prislap på mellan 10-15 miljoner per individ. Fler och fler unga mår dåligt och slås ut allt tidigare eller rättare sakt misslyckas i skolan och kommer aldrig in i arbete.

Tydligas kanske man kan uttrycka problemet med följande ord från konferensen:"Bättre att bygga ett staket framför stupet än ett sjukhus nedanför"

Alla är förlorare men många kan göra skilnad

I Flen har vi under några år arbetat med frågan om "Hedersrelaterat våld". Detta har b.l.a. resulterat i ett program/handlingsplan antagen av fullmäktige.
Under torsdag fredag i förra veckan anordnades en konferens i ämnet på Åsa folkhögskola, med inte mindre än 80 deltagare från kommunen.
Jag fick kunskaper och insikter som gör mig mycket bekymrad men också mer motiverad till att i mitt politiska arbete lyfta fram och söka vägar att få stopp på denna destruktiva verksamhet där alla är förlorare. Den som utsätts är en självklar förlorare, de som "övervakar/spionerar" är förlorare som sumpar sina egna möjligheter till utveckling, de som hävdar att de försvarar sin och familjens heder är förlorare som aldrig kommer att acepters av omgivningen i Sverige.
Detta våldet har inget stöd i någon religon ej heller är det en självklar del av något lands kultur. Att möta det kan vi bara göra genom att hävda FN:s delklaration om mänskliga rättigheter och de demokratiska värdena som finns i vårt samhälle.
Vi har en lång väg att gå men det är inte hopplöst bara vi har mod att stå upp och självklart i alla lägen visa att vi inte acepterar detta våld. Vi var 80 st det blir många ringar på vattnet och på sikt gör det skilnad.

Se framåt, ta inte skit.

Igår var det möte i politiken. En lång diskussion om hur vi ska kunna öka de folkvaldas möjlighet att påverka i förhållande till tjänstemän och indirekt utsedda i styrelser och nämnder. Kommunfullmäktige är de enda som är valda direkt av folket i val och kan därmed avsättas var fjärde år. Detta är viktiga frågor för att demokratin ska kunna fungera.
Samtidigt finns det ett anatal oftast anonyma debatörer som spyr galla över allt vad politiker gör och säger, detta utan att någonsin leverera ett enda förslag på vad man borde göra. Det är dags för er att komma ut och kandidera till de positioner där ni kan förverkliga allt det ni kan och vet.
Jag skulle vilja ha fler konstruktiva krafter i diskussionen omkrig hur vi ska organisera styrningen av samhället i framtiden, hur vi stärker demokratin och skapar förtroende för alla de som lägger ner mängder av tid och engagemang i politiken och oftast mest får ta skit.