Investera i människor.

Påsken är snart slut och jag har haft en skön ledighet efter att vi flyttat vår butik under de tre senaste veckorna. Nu är vi på plats med en "ny" sportaffär men tyvärr utan leksaker för det fick inte plats.

För en dryg vecka sedan var jag på en konferens och lyssnade på forskaren Ingvar Nilsson. Han har i 30 år forskat runt vad det kostar samhället att inte förebygga utan bara betala när problem dyker upp.

Alla som jobbar med skolan och med sociala frågor vet att vi skulle kunna förebygga mycket mer, men likväl böjer man sig för det kommunala ekonomiska regelverket och äskar "lite mer pengar" nästa år så grejar vi nog detta.

I kommunalekonomin är det tillåtet att investera i fastigheter, datorer, vägar m.m. men ej i "humankapital" för att t.e.x. möta problemen med ADHD (vilket är ca 2-4% av varje årskull) där en investering på ca 500 000 per individ skulle kunna lösa stora delar av problemen.

Investeringa innebär ju att man får ta en utgift i starten för att sedan lägga ut kostnade på flera år, en fastighet t.e.x tror jag har 33år avskrivningstid.

Problemen som följer med ett livslångt utanförskap, oavsett vad det beror på, har en prislap på mellan 10-15 miljoner per individ. Fler och fler unga mår dåligt och slås ut allt tidigare eller rättare sakt misslyckas i skolan och kommer aldrig in i arbete.

Tydligas kanske man kan uttrycka problemet med följande ord från konferensen:"Bättre att bygga ett staket framför stupet än ett sjukhus nedanför"